När jag var liten hade vi hembiträden hemma. Det låter överklass jag vet det. Biträdena städade, fixade lunch och skulle umgås med oss barn. Vi hade några underbara hembiträden, som Inger, stor, varm och kärleksfull.

Men vi hade också skator. Elaka människor som inte tyckte om barn. A. var en sån människa. När jag inte åt tillräckligt snabbt och satt och lyssnade på mina storasystrar placerade hon mig vid en skärbräda i det smala köket och stängde dörren till matrummet. Hon lekte aldrig med mig och min lillasyster utan hängde mest i telefon och pratade med killar. Allt hon skulle göra med oss små skulle gå fort och gick det inte fort blev hon arg.

När min mamma och pappa skulle flytta under sent 80-tal fick vi systrar ta hand om en del rester av våra liv. Valet var slänga eller spara.

I en pärm hittade jag en dokumentär i några få bilder och med text av en frustrerad 6-åring som ännu ej lärt sig behärska språket.
Den handlar om A och min lillasyster.

Bilderna är träffsäkert gjorda i bläck och texten är ilsket precis. Det är en orgie i elakhet.

På en bild sliter A med en borste i min systers hår. Underläppen på min syster plutar. Texten lyder: Är du sur, Ylva.

Den som vet hur håröm min lillasyster var, vet att hon inte var sur utan ledsen!

På en annan teckning sitter A och pratar i telefon. Lillasyster försöker få hennes uppmärksamhet. Texten lyder: Håll tyst (töst), Yla (Ylva)

Det är sida upp och sida ned av oförätter mot dessa familjens yngsta.

Mitt första reportage ur verkligheten och förmodligen det med både de bästa bilderna och den mest uttrycksfulla texten.

• 

• 

• 

• 

•