Skrivklåda 2

Det finns händelser som påverkar oss resten av våra liv. Det finns ett tydligt före och efter.
En händelse inträffade på mellanstadiet som för alltid förändrade min syn på och sex.

En gammal klasskompis och jag har sedan några år haft lite kontakt. Sociala medier är ett förunderligt sätt att återknyta kontakter.

Vi gick i samma klass från lekis upp till något år i högstadiet. Våra bästa år hade vi på mellanstadiet.
Vi gick i ”magisterns” klass. Magistern var den typen av lärare som ville att alla skulle vara med på tåget. Dessutom ansåg han att vår klass borde vi vara duktigare än våra parallellklasser. Det var vi också. Vi drillades att följa med i nyheterna så att vår klass skulle vara bäst i veckans nutidskryss. Vi hade glosprov i engelska varje vecka. Målet var att alla elever skulle ha åtminstone åtta av tio rätt.

Eftersom magistern var reservofficer fick vi ibland pröva lite udda sporter på idrotten. Brottning var väl det som gick sämst. Redan i den första kampen bröt en klasskamrat armen på en annan. Ambulansen kom och lektionen avbröts.

Magistern berättade ofta och inte utan stolthet att han stått i givakt i flera timmar i samband med Dag Hammarskjölds begravning. Det var innan vi visste mer om Hammarskjöld än att han givit namn åt den spikraka vägen som gick förbi skolan och slutade vid Universitetsbiblioteket.

Jag minns än idag när han förklarade för oss att han rent matematiskt inte skulle kunna nå fram till klassrummets bakre vägg om han halverade sträckan för varje steg han tog.
Vi sa till honom att det var klart att han skulle nå fram. Då flinade han bara snett under mustaschen och förklarade att det alltid skulle finnas en sträcka som kunde halveras.
Det var lika obegripligt som universums storlek eller den oändlighet som uppenbarade sig när man tittade på bilden på baksidan av russinasken. Ni vet den som visade barn som höll en russinask som höll en russinask… Det liksom svindlade.

Magistern hade egentligen bara en riktigt vit fläck:Sexualkunskap.

I fyran fick vi se på ett bildband med tecknade pojkar och flickor. Det jag minns var att flickor skulle bära kjol när de hade mens! (Men jag minns inte varför)
Efter bildbandet hölls klassrummet nedsläckt.
Det är lättare att fråga då, mumlade magistern. Det blev knäpptyst i klassrummet. Ingen av oss kom på något att fråga om. Nedsläckningen behövdes bara för att rodnaden på magisterns kinder skulle blekna.

I femman och sexan fick därför våra lärarkandidater ha hand om sexualkunskapen. Jag minns inte om magistern ens var i rummet.
Kanske var det denna skräck för vår begynnande sexualitet som slutligen fick allt att explosionsartat urarta.
Vi hade haft gympa. Hur det nu kom sig sattes bastun igång och både tjejer och killar passade på att basta. Tjejerna hade trosor och handdukar uppdragna till halsen. Killarna satt i kallingar på handdukar. Eleverna fnittrade och pratade i bastun. Efteråt gick de och duschade på varsitt håll och gick hem. I elevernas huvud var bastubadet bara en kul grej som var historia dagen därpå.

Men för Magistern var bastubadet början på något nytt, värre och mycket allvarligt.
Dagen därpå var Magistern därför svart i synen. Mustaschen guppade upp och ned och han frustade genom näsan. Vi visste att något irriterade honom.

När det ringde ut för dagen hände det: vi flickor ombads ta våra väskor och gå hem. Killarna däremot fick stanna kvar i klassrummet.

Efteråt berättades det hur magistern blivit mörkröd i ansiktet. Mustaschen hade fladdrat. Han andades ut via näsan.

Och skrek: Jag blir så upprörd över hur ni betedde er efter gymnastiken i går. Ni borde veta bättre. Ni får absolut inte bada bastu med tjejerna. Även flickor i 12-årsåldern kan bli gravida!

Plötsligt greppade han tag i pekpinnen och drömde den i katedern så att den, enligt uppgift, gick i 100 bitar.
Pojkarna studsade och stirrade förvånat på varandra

Det är visserligen sant att 12-åringar kan bli gravid. Det visste vi allihop.
Men att sannolikheten för graviditet ökade om man badade bastu visste eller snarare förstod ingen.

Dagen därpå briserade nyheten om Magisterns utbrott och bastubadandets betydelse för befolkningstillväxten.
Vi kunde inte sluta skratta!

***
För övrigt: Undrar jag över det där med Fake News. Om myndigheter, läs BRÅ, censurerar och friserar sin statistik efter vad politiker vill ska komma fram då behövs ingen källkritik. Då går det inte längre att lita ens på våra myndigheter. Hur ska man kunna styra ett samhälle om fakta är friserad? Är det kartan eller verkligheten som ska följas?