Viden blommar! Ett skämt? Ett hån?

Det är minus 3 grader. Mina fingrar spricker vid nagelbanden.

Var är vantarna? Varför tog jag ingen mössa? Äger jag någon? Samtidigt hör jag en ensam talgoxe sjunga. Naturen tror på ljus och värme. Jag grottar ned mig i kyla, frusna fingrar, kalla tår och frostnupen – vilket härligt ord – näsa.

Jag grottar ned mig i kyla, frusna fingrar, kalla tår och frostnupen – vilket härligt ord – näsa.

På eftermiddagen tar vi en promenad med hundarna. Vi är utrustade med kameror. Målet är att ta bilder på hägrarna som ”häckar” eller snarare hänger på holmarna i Lindöfjärden. Skymningen är på väg. Efter idogt farande med blicken över de vanligtvis tätbefolkade högerkolonierna hittar vi en häger. Säg EN häger!Han står ensam på ett ben mitt i fjärden. Uppburrad som en dam i rejäl päls. Han ser ohyggligt ensam ut.

Någon som vet var hägrarna hänger på nätterna?

Jag bara undrar.

Fridens!