Det är mycket nu. Så mycket att jag knappt vet i vilken ände jag ska börja nysta. Kanske bland regionråden. De ”femterton” politiker som ska styra vår sjukvård kollektivtrafik, kultur och annat skojsigt. Ett välbetalt jobb – drygt 60 000 i månaden. Jobbet verkar dock inte ta allt för mycket tid i anspråk. Jonas Lövgren (M) kan nämligen både vara regionråd på heltid och studera på heltid.

Malin Sjölander, gruppledare i partiet har talat med Lövgren om saken. Sjölander menar att studierna – heltiden till trots – är ett slags hobby likställt med att spela fotboll. Inte illa.

Om jobbet som regionråd inte är så svårt är det månne också lämpligt som ett instegsjobb för en 23-åring från mellanlänet, som varit politiskt aktiv i liberalerna i två år. När Pierre Edström (L) avgår får Johanna Wyckman axla hans mantel, som ansvarig för länets sjuk- och hälsovårdsfrågor. Det är ingen dålig karriär. Hon måste vara något alldeles särskilt. Grattis Johanna – men ska länets hälso- och sjukvård gratuleras? Jag känner mig lite osäker men Lövgren säger ju att jobbet är enkelt…

Det räcker ändå inte. I veckan skrev krönikören och läkaren Jörg Carlsson om att politikerklassens trots avståndet till gemene i ett viktigt avseende ändå representerar väljarna. Precis som befolkningen i övrigt är hälften av regionråden överviktiga.

Det är självklart sorgligt. De som har ansvar för sjukvården borde (?) föregå med gott exempel. Vältränade människor blir fortare friska och fetma gör oss sjuka i hjärta, kärl, ökar risken för stroke och diabetes. Det är ingen nyhet.

De överviktiga regionråden vet säkert om att de har lite för många kilon runt midjan men att fetman stigit dem åt huvudet har jag svårt att förstå. För visst kan man väl vara både rundlagd och klok.

Vad som borde reduceras, enligt min mening, är istället antalet regionråd. Vi har nämligen lika många som i storregionen Västra Götaland. I Kronoberg heter det visserligen inte regionråd men det finns fem högt arvoderade politiker. I Blekinge är det sju. Här finns med andra ord en kraftig övervikt i Region Kalmar. Här kan det bantas ordentligt.

Veckan har bjudit på fler märkligheter. Parkeringssituationen i Snurrom är minst sagt snurrig. Trottoarerna är breda autostrador på ömse sidor om gatorna. Antalet parkeringsplatser är färre än antalet bostäder. Det gör att folk parkerar ”olagligt” längs gatorna vilket i sin tur gör att varken snöröjning eller ambulans kommer fram. Området saknar lokaltrafik. Närmaste busshållplats ligger i rondellen. Familjen som intervjuas i Barometern behöver två bilar. De parkerar, precis som många grannar, på gatan. Det är förstås förbjudet.

Ännu snurrigare blir det när kommunens trafikchef Robert Dahlström ska försöka förklara. I detaljplanen för området står det att parkeringsplatser ska tillhandahållas på kvartersmark. Tydligen har exploatörerna tummat lite på det här och byggt bostäder istället för tillräckligt med p-platser…

Samtidigt är det kommunen själv som räknat ut hur många parkeringsplatser som behövs. Det är kommunen som godkänt detaljplan och bygglov. Hur eller hur går ekvationen inte ihop. Det hindrar dock inte att kommunen inom kort kommer låta p-vakter patrullera området. Här ska bötfällas. Det är självklart att man inte får ställa sin bil varsomhelst, antyder trafikchefen, felparkering måste beivras.

Något förslag på var de boende som inte hittar en p-plats där de kan ställa bilen har han inte. De boende föreslår att en av de överdimensionerade trottoarerna görs om till p-fickor. Men se det går inte.

– Det är ett bra förslag, men det överensstämmer inte med detaljplanen. Vi kan inte bryta mot plan- och bygglagen.

Men bötfälla går visst.

Hur tänkte socialminister Lena Hallengren när hon sa att privata sjukvårdsförsäkringar skrämmer henne mer än skjutningarna? Det är redan nu svårt att få vård. Vårdgarantin är bara ett ord. Jag har aldrig hört någon som fått sin operation inom den tiden. Förr eller senare får jag tid. Våldet, skjutningarna, bomberna och bränderna skrämmer mig långt mycket mer.

Enligt Lena Hallengren hotas jämlikheten hela tiden, inte minst av privata vårdförsäkringar där de med större plånbok tillåts går före i vårdkön.

– Det skrämmer mig ännu mer än skjutningarna, säger hon.

Fortsättning följer…