”Det går bra för Kalmar nu”.

Det är ett mantra, en refräng på ständig repat. Den myntades av kommunalrådet Johan Persson och nu används den av fler. Kalmarrevyn skojar inte kring begreppet – revyarna använder den på samma sätt som kommunalrådet. Vi ska veta: det går bra för Kalmar nu.

Ändå måste det vara något som oroar i kommunhuset. Tävlingen årets sommarstad som Kalmar vann lades ned eftersom Kalmar vann hela tiden… Det var synd, för årets sommarstad är ett bra sätt att marknadsföra sig på.

Att rankas högt i Svenskt näringsliv enkät om företagsklimatet är också en viktig del av Kalmars självbild. Självklart vill vår kommun vara den bästa för företagen att finnas i. Tidigare år har vi legat högt på listorna men i 2019-års ranking faller Kalmar som en sten – 64 placeringar. Fallet är störst i hela länet. Kalmar kommun har gått från att ha legat bland landets 100 bästa företagskommuner till att ha blivit en mellanbra kommun. Det går inte bra för Kalmar… Bästa kommunen när det gäller företagsklimat är Mönsterås kommun, som gått om Kalmar och ligger bland de 100 bästa. Grattis Mönsterås.

Jag kan ju inte veta säkert men jag kan på goda grunder anta att Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet för 2019 inte var någon kul läsning i kommunhuset. Vad sas i kommunstyrelsen? Vad tänkte näringslivschefen..?Jag antar att politiker och tjänstemän inget hellre vill än att man lever upp till företagens förväntningar. Samtidigt får ju företagarna inte missa chansen att vara positiva till kommunen. Förstår näringslivet inte det, måste kommunen, självklart, hjälpa dem på traven. Hur gick det annars till när man fick idén till den mäktiga banderollen på kommunhuset? (Har man sökt tillfälligt bygglov för den? 🤔😉)

Någon fick iallafall idén till frukostseminarier med näringslivschef Thomas Davidsson som samordnare. med Seminarierna har samlingsrubriken: ”Tillsammans för ett bättre företagsklimat”.

Jag studsar när jag ser att Barometern håller i ett eget frukostmöte. Det är inte marknadschefen utan redaktionen som ska tala. Den 6 mars kommer chefredaktör, Anders Enström och näringslivsreporter, Jörgen Ström, att hålla i ett frukostmöte med rubriken: ”Medias attityd till företagare”. Varför ställer Barometerns redaktion upp för att ”tillsammans skapa ett bättre företagsklimat” är svårbegripligt i sig. Redaktionen bör, så tänker jag, inte ha någon ”attityd” alls till företagare – ingen annan heller. Att ens bjuda in redaktionen är märkligt. Än märkligare att Enström och Ström tackar ja. Reportrar är inte satta att stryka företeelser eller företag medhårs eller att tillsammans med kommunen och andra aktörer lyfta Kalmar från sin nesliga placering på rankinglistan. Redaktionen är att satt att granska samhället – inte boosta kommunen.

För övrigt; Samhällsbyggnadnämndens majoritet gråter ut i en insändare angående beslutet att ge nämndens ordförande ett positivt förhandsbesked för bygglov i Hossmo. Det mynnar ut i ett ynkligt ”vad skulle vi annars göra.” Jag säger som tidigare, ni hade kunnat låta Växjö eller Karlskrona ta beslutet. Att försöka intala mig och många andra att ni inte är jäviga är så konstigt: ”vi känner inte Adolfsson personligen…” kvarstår ändå det faktum att tjänstemännen ville avslå begäran. Närmsta grannen – Kyrkorådet i Hossmo/Dörby överklagat beslutet. Fortsättning följer…

Det finns så mycket mer som jag funderar över, som att Riksförbundet för Sveriges kvinnojourer menar att det inte finns hederskultur. Män som misshandlar är män som misshandlar. Skillnaden är, enligt polisen, att hedersvåld, olikt våld i nära relationer, inbegriper hela familjer – släkter. Dessutom är våldet välplanerat. Föreningen ”Glöm inte Pela och Fadime” grundades redan 2001 och behövs alltjämt. Beröringsskräck är det sista dessa tjejer – (och killar) behöver.