Om sannolikhet, konstgödsel och bakbundna män

”Han har ju ingenting på sig, sa ett litet barn.”

Äntligen, tänkte jag när Barometern i veckan började skriva om ammoniumnitratet i hamnen. Inte hade väl alla glömt säkerhetsdiskussionerna om lagret och eventuella riskerna med att bygga ett nytt universitet inom skyddsradien. Katastrofen i Beirut öppnade ögonen för situationen i hamnen. Ett lager med konstgödsel granne med universitet och Byteatern. Sannolikheten för att något skulle kunna hända med lagret var ju inte särskilt hög… Fast nu hände det ändå Beirut…

Nu läser jag riskanalysen var bristfällig och att Länsstyrelsen inte ville veta vad tillsynsmyndigheten, MSB, (myndigheten för säkerhet och beredskap) ansåg om den. Varför inte? Kanske för att man redan var så långt framme i processen att ett negativt besked hade riskerat bygget i hamnen. Fast kanske hade tappade ansikten varit värre. Det var ju mycket prestige som stod på spel. Skulle konstgödsel sätta stopp för ett universitet? Knappast! Mycket stod på spel. Utan ett campus i hamnen skulle ju Kalmar enbart bli en filial till Växjö (?!!). Gud förbjude! Beslutet att bygga i hamnen trots närheten till Lantmännens Sevesoklassade lager av konstgödsel togs i oktober 2015.

Ammoniumnitrat kallas till vardags konstgödsel. Det var det tillsammans med fyrverkerier som orsakade katastrofen i Beirut. 16 ton konstgödsel lyckades Anders Behring Brevik tillskansa sig. Av det tillverkade han bomben som dödade och förstörde i och runt regeringsbyggnaden i Oslo. Sannolikheten för att något sånt skulle hända i Kalmar är – förstås liten. Ändå blir jag förvånad. Varför undersökte inte Länsstyrelsen riskerna hos MSB? Varför lyssnade man inte på Lantmännen som själva upplyste om att deras lager var Sevesoklassat? Fortfarande finns bara en tillfartsväg till Tjärhovet – den delar studenter och lärare på universitet med lastbilar som hämtar konstgödsel i hamnen. En hamn som dessutom – alldeles intill förbereds för att kunna ta emot kryssningsfartyg.

Satsningen på ”kryssningshamn ligger naturligtvis helt fel i tiden. Inte minst sedan människor blivit fast på kryssningsfartyg i veckor då covid 19 brutit ut på fartygen. Rapporteringen kring Hurtigrutten nu i sommar har förmodligen knappast varit gynnsam för arbetet med kryssningshamnen. Jag vet inte men jag hoppas att det ligger på is just nu.

Covid 19 kunde naturligtvis ingen förutsäga när arbetet med att fylla ut hamnen påbörjades men närheten till lagret av ammoniumnitrat var verkligen ingen hemlighet.

I samband med beslutet att bygga universitet i hamnen slutade hamnchef, Carl Johan Nordheim. Han hade tillsammans med Kalmar Lantmäns vd Claes-Göran Nilsson, flera gånger försökt få gehör för faran med att bygga en verksamhet med så mycket människor i närheten av lagret för ammuniomnitrat. De fick aldrig något gehör.

Jag läste en debattartikel av en namnkunnig trio vänsterpartister som påstod att arbetet med simhallen ”pågår”. Det beror kanske vad man lägger in i ordet pågår. Att något ligger på kommunen och väntar på att ett företag ska vara villig att gå in i ett sponsoravtal så att kommunen slipper ta hela kostnaden. Om det är ”pågår” så händer det nog ingenting. Och tror man, vilket är lätt att göra, att pågår innebär att man börjat gräva, projektera eller göra något annat fysiskt märkbart i Snurrom. Ja, då pågår ingenting!

Sannolikheten att en ensam cyklist ska hitta en bakbunden man vid en cykelväg i Mönsterås kommun torde vara mycket liten. Artikeln om bakbundna män hade kunnat toppa tidningen. Nu fick den en mer modest placering på Mönsteråssidan.

Historien är som hämtad ur en deckare av Henning Mankell. Cyklist med hörlurar i öronen på gammal ranglig hoj som gnisslar. Plötsligt i en kurva fångar ögat något han först inte kan ta in. Sedan registrerar hjärnan en man som står bakbunden vid ett träd. Senare hittas ytterligare en bakbunden person.

Jag vill verkligen veta vad som ligger bakom detta. Antar att Barometern får lite draghjälp av kvällspressen.

För övrigt: Önskar jag mig ett riktigt härlig hällregn gärna med åska som rensar luften!

Tack Tage Danielsson för den klassiska sketchen om sannolikhet. Den fungerar – inte enbart – på kärnkraft.

Lämna en kommentar