Nu har Maggie (Maggan) bott hos oss en månad. Idag ska hon till veterinären och få sin andra vaccindos. På tisdag börjar valpkursen

Livet med valp är intensivt. Det går åt en hel del papper för att torka pölarna på golvet. Skorna står av säkerhetsskäl på hatthyllan. Näsa, öron och tår ligger i farozonen när glädjen blir för stor. Strumporna går att ta av. Vem behöver en tuggleksak när det finns både armar och ben?

Maggie är en underbar individ. Hon vaknar varje morgon med glädjeskutt och att försiktigt nafsa och pussa på tår, näsa och öron. Honhoppar jämfota och gör kullerbyttor. i Vi väcks visserligen i svinottan (04.00-05.30) men med ett skratt varje morgon. Det är ett underbart sätt att vakna på.

Maggie är inte riktigt rumsren än. Å andra sidan lär hon sig annat fort. och den glädje hon sprider överskrider vida hennes toalettmissar.

Med sitt goda humör hjälper hon mig att få livet och glädjen tillbaka. Så olik vår filosof Selmas. Och ändå så lik. Maggie kan också sitta länge och bara vila blicken i fjärran. Och ibland har hon egna åsikter. Men Maggie är inte reserverad. Hon älskar människor. Hon hälsar gärna på både små och stora. Hon gör det försiktigt. Sätter sig bredvid dem och låter sig klappas. De vassa tänderna är förbehållna hennes egna människor och så Alfons, förstås, vår vita blandis.

Först nu har katterna börjat tolerera nykomlingen. Alfons gillar henne oftast men hon har mer energi och börjar bli både större och tyngre än honom.

Maggie är rätt – för oss!