Varmt och soligt. Dags för vårbruk. Jag får hjälp av hunden i trädgårdsarbetet. Jordförbättring och jordfräsning är paradgrenar. Grannen Ester hjälper gärna till med grovarbetet Medan hundarna skyfflar jord så krokusar och perenner yr, skapar de gemensamt decimeterdjupa hål. Riktiga vallgravar!
Senast blev de plötsligt oense om något varpå Ester, som är äldst, fick Maggie på rygg i gropen. Den var så brant att hon knappt kom upp. Det påminde om när min äldsta dotter som 3-åring höll på att drunkna i bollhavet på Mc Donalds. Hon ramlade baklänges och kunde inte komma upp. Bollar i alla färger landade på henne från hoppande barn som inte såg henne. Paniken i blicken glömmer jag aldrig inte heller hur jag pressade mig in genom öppningen för att slita upp henne ur havet.
Maggie fick inte panik. Hon krånglade sig upp ur underläget och snart pågick grävandet runt trädgårdens nyaste ros, precis som innan. Grenar och pinnar flyttar Maggie gärna. Oftast från den rishög jag skapat. Kan det vara så att hunden har ett sinne för estetik som jag saknar. Eller är det bara för att få mig att kasta ifrån mig grensaxar och sekatörer och ägna mig åt henne.
Ibland planterar Maggie sina bollar i djupa hål. Kanske har hon månne läst Sven Nordqvist bok, Kackel i grönsakslandet, i den planterar katten Findus köttbullar, eftersom han inte gillar potatis. Maggie älskar både köttbullar och potatis! Hon gräver gärna upp potäter, kastar dem hit och dit som bollar innan hon de facto sätter tänderna i dem. Att rå potatis, enligt uppgift, är giftigt för hundar, vet hon inte om. Hundrasen, Polski owczarek nizinny, finns belagd sedan 1500-talet har under århundraden av fattigdom och och svält, fått en plåtmage som också fixar rå potatis. Det mesta slinker ned, så att säga. 🫣
Med samma frenesi som hon gräver upp potatis gräver hon ned halvätna tuggben. Gärna i rabatterna. Där får de ligga i några veckor. När benen mjuknat och ser ut som gråslemmiga disktrasor bär hon in dem och lägger dem på mattan under matsalsbordet. Vi upptäcker dem först när det ”redan är försent”. Under Maggies massiva hårman går det inte att se vad hon bär med sig in från trädgården.

För övrigt: Kommer våren med en del obehagligheter. Redan i februari fick vi börja behandla mot fästingar och i vårvärmen vaknar också flugorna igen. Nu saknas bara mördarsniglarna!
