Skåpmat om hela Östra Småland, vindkraften i Stockholm och lite till

Ibland minns jag inte riktigt. Jag minns inte varför jag inte publicerade nedanstående inlägg. Jag kanske glömde bort det.

I ljuset av skenande el-priser. Drönarattacker på kärnkraftverk och en ordförande i samhällsbyggnadsnämnden som verkar ha som sin främsta uppgift att tillintetgöra kritik med att trycka till motståndarna med politiska floskler. Mot den bakgrunden är det här ändå lite roligt att läsa. Jag kastar in en brasklapp angående antalet vindkraftverk i Stockholmsregionen Uppgiften kommer från Region Stockholm och kan ha ändrats sedan jag fick den. I sak tycker jag likadant nu. Så här skrev jag alltså för drygt ett halvår sedan.

Man borde inte gnälla. Himlen är oskyldigt blå. Solen är solig och vattnet är vått. Och i marken väntar krokusar och pärlhyacinter på att lysa upp den grådaskiga trädgården.

Och ändå.

Hela Östra Småland lades ned efter åtta månader. Jag beklagar det för dem som återigen förlorar jobbet. Jag beklagar att de trodde på att de lokala socialdemokraternas vilja att driva/ kunna/ orka driva en tidning långsiktigt. Men jag förstår inte hur det ens verkade trovärdigt, möjligt att driva en tidning där samhällsbyggnadsnämndens ordförande Peter Akinder ingick i projektet. Uttrycket att sitta på två stolar fick plötsligt ett ansikte. Att Akinder ansåg det problemfritt är förvånande nog, att journalisterna på Hela Östra Småland inte heller verkade tycka att det var ett problem är hårresande. Möjligen hade det gått om tidningen ägnat sig åt reportage, kultur, personporträtt och kåserier. Men den som vill bevaka makten bör akta sig för att liera sig med den. Åtta månader är en hopplöst kort tid för att visa vem man är. Att socialdemokraterna inte höll ut längre tid är ändå sorgligt. Å andra sidan har socialdemokratin aldrig varit bra tidningsägare. Utgivarbeviset har Socialdemokraterna kvar. Som sagt jag är bedrövad över de som återigen mister jobbet.

Är / var Håkan Juholt ett offer? Frågan har kommit upp igen efter Tom Ahlands dokumentär. Kanske. Kanske föll han på eget grepp. Partiledaren – Håkan Juholts väg till makten är en radiodokumentär som svarar på en hel del av frågor. Radioreportrarna Amanda Glans och Erik Hedtjärn började jobbet med dokumentären 2010. Tanken var att följa en riksdagspolitiker från varje parti. Föga anade de att Juholt skulle låta sig intervjuas i TV och kräva Mona Sahlins avgång. Gång på gång bedyrar Juholt att han ”uppnått” det han ville i politiken. Han har inga ambitioner att leda ett sargat parti. Hans familj och nära är för viktiga för att offras… och så sedan plötsligt och helt oväntat för Amanda Glans och Erik Hedtjärn ändrar sig Håkan Juholt. Dokumentären är intressant. Hörvärd. Länk till dokumentären .

Vindkraften intresserar mig. Inte minst eftersom elbristen är stor även mitt i sommaren i södra Sverige. I vårt lilla län växer vindkraftparker upp som svampar ur jorden. Att verken möjligen stör fåglar, fladdermöss eller mänskliga grannar är inget problem. Inte heller om de står i princip på alvarmark. När jag insåg att det var en miljöpartist som snabbutrett kommunernas möjlighet att säga nej till etablering av vindkraft förslaget är att vetot försvinner.

Jag är inte längre reporter men från tid till annan far ”journalistjävulen” i mig. Jag gick in och sökte på vindkraft i Stockholms län och insåg att nästan varenda kommun – i Stockholmsregionen ”saknade platser” där man kunde sätta upp vindkraftverk. Öckerö som är en skärgårdskommun hade inte en enda kobbe som lämpade sig för vindkraft. Eftersom uppgiften hade ett par år på nacken hörde jag av mig till Länsstyrelsen i Stockholm. Hur många vindkraft parker har de tillsyn över? Svar 1. Sedan finns det ett par mindre som kommunerna ansvarar för till exempel på Barnens ö, Ljusterö och Svanberga. Det är inte mycket i den folkrikaste delen av Sverige som samtidigt har den största skärgården. Vid havet är det sällan vindstilla. Frågan är vad det är som gör att vindkraft är bra – så länge den inte förstör utsikten – på öarna i Stockholms skärgård när den samtidigt kan explodera på Öland eller i Jämtlandsfjällens vildmark. Vilket är skälet till att man placerar vindkraftparker i den norrländska vildmarken när jätteledningen från norr inte kan leverera ström söderut? Jag förstår inte. Lika lite som jag förstår varför samebyarna tvingas lämna ifrån sig betesmarker för att bygga vindparker.

Sa jag att det finns ytterligare fem planerade vindkraftverk/ parker i Stockholmsregionen som överklagats och att kraftverket i Hallstavik ifjol producerad 163 GWh. Och är inte Forsmark fortfarande i bruk. Grattis Uppland.

Vindkraften intresserar mig.

2 kommentarer

Lämna ett svar till Bill Avbryt svar