För att inte falla i gråt och misströstan dagen efter att den nye presidenten i USA hållit sitt tal och Musk använt sin högerhand,som om Hitler stått på scen, så försöker jag tänka på saker som gör mig tacksam.

Familjen och släkten.

Vänner och kompisar.

Hundarna.

Katterna.

Våren som kommer och saker som gror.

Talgoxarna som redan sjunger ”vårsånger”

Att jag och dottern har namnsdag

Att jag är lite mindre tungsint. Det finns ljus i tunneln.

Att dottern tagit fram ritblocket igen.

Att Maggie blir mindre och mindre slyngel.

Att Sverige är en demokrati

Att jag får bo på Öland

Att jag har kläder och mat på bordet

Och så vidare.

Så vad gör jag då åt misströstan och missmod?

Jag börjar med att rocka sockorna för allas lika värde. Jag tänker klä mig mer färggrant. Svart känns som en färg som kan ge fel associationer.